(latin; Isatis tinctoria, tidigare ‘Vitrum’, proto-germanska; *waidą) även ‘Vejd’. En högrest växt inom familjen korgblommiga växter. Vejde är en tvåårig och tämligen högväxt ört som kan bli uppåt 100 centimeter hög. Den blommar i juni och juli och bär gula blommor, två till tre centimeter breda, på blå-gröna stjälkar.
På kontinenten, har växtens blad använts för att tillverka ett blått färgpigment sedan stenåldern. Vejdefrön har hittats i arkeologiska utgrävningar i Bouches-du-Rhône, Frankrike och Heuneburg, Tyskland. I Norden har växten odlats från järnåldern fram till och med stormaktstiden. Vejde har gett såväl den svenska flaggan som den karolinska armén sin karaktäristiska blå färg.
Färgen från vejde användes vida i Europa och var fram till och med 1500-talet en eftersök handelsvara. Den äldsta bevarade beskrivningen av vildväxande Vejde kommer från Skåne och Blekinge och gjordes av Jørgen Fuiren, dansk botaniker, medicine doktor och sedermera läkare.