(‘Nattkorp’) är en gengångare eller ande i skepnaden av en korp som visar sig om natten. En nattramn ska uppstå när någon tar sitt eget liv eller dödar ett barn. Flera av nattramnens kännetecknen anspelar på kristna traditioner. Till exempel så visar sig en nattramn endast kring kristna högtider och sägs alltid flyga från väst till öst, i riktning mot Kristi grav.
En del tyder dock på att idén om nattramnen kan ha uppstått långt före kristendomens intåg i Norden. Själva ordet ‘Ramn’ kommer av fornnordiskans ‘Hrafn’ och betyder korp.
Det äldsta kända belägget för ordet kommer från 500-talet och hittas på Järsbergsstenen. Det finns också flera exempel på hur en ande eller en ‘huge’ kan anta skepnaden av ett djur, speciellt en fågel, i den nordiska mytologin. Se även ‘Hamnskiftare’ och ‘Myling’.