Även ‘Svartbok’ och ‘Svarteboka’, är samlingsnamn på ett flertal olika böcker och skriftsamlingar som cirkulerade i Norden under medeltiden. Namnet Cyprianus kan möjligen syfta på biskop Cyprianus av Antioch, som enligt kristna tradition ska ha sysslat med magi innan han konverterade till kristendomen. Namnet kan också syfta på biskop Cyprianus av Kartago, även han sägs ha brukat magi. Dessa böcker innehöll bland annat böner, besvärjelser, instruktioner för ritualer och recept på olika tinkturer.
Under medeltiden cirkulerade också böcker med titeln ‘Sankt Cyprians bok’ i den portugisisk- och spansktalande världen. I Frankrike och England kallades en bok av denna typ oftast för en ‘Grimoire’, ett ord som hämtats från fornfranskans ‘Grammaire’ och som från början enbart avsåg texter skrivna på Latin. Med tiden förändrades betydelsen och ordet kom istället att syfta på böcker om trolldom.
Det var framförallt i de västnordiska länderna som denna typ av böcker fick störst spridning, även om det också finns exempel från Sverige. Det kanske äldsta bevarade exemplaret av en Cyprianus från Norden är ‘Vinjeboka’ som antas ha tillverkats någon gång mellan år 1477 och 1520. Vinjeboka hittades år 1796 i Vinje Stavkyrka i Norge. Skriftsamlingen har kopierades många gånger och var väl spridd i Norge under stormaktstiden.
Vinjeboka är skriven på en blandning av danska och norska i gotisk skrift, på papper som tillverkades i Frankrike och Luxemburg mellan år 1477 och 1486. Det bevarade exemplaret är 106 sidor långt och innehåller bland annat råd om örtmediciner och läkekonst. Materialet är präglat av katolicismen och saknar inslag av luthersk lära, vilket ytterligare daterar texten till någon gång före år 1520. Se även ‘Galdrabók’.