Futhark

Även Futhark, de nordiska runraderna kallas fuþark efter de sex första runorna ᚠᚢᚦᚮᚱᚴ. Den äldre futharken består av 24 runor och användes fram till omkring år 500. Mellan 500-talet och 800-talet förändras språket i Norden påtagligt, från ett ålderdomligt och svårbegripligt språk, till ett språk med kortare ord och förändrade vokaler.  Det äldsta bevarade exemplet på en runrad, ristad omkring 400-talet, med den äldre futharken återfinns på Kylverstenen från Gotland.

Den yngre futharken, med en förenklad runrad som består av 16 runor, blev betydligt mer spridd och fler människor lärde sig skriva runor, exempelvis handelsmän. Runorna ersattes successivt med det latinska alfabetet i takt med att norden kristnades och bruket upphörde i princip runt 1200-talet. Runorna fick dock en renässans runt 1600-talet och i vissa delar av Dalarna användes runor till 1900-talets början.