(latin; lunaticus) även ‘Månadsrasande’. Inom folktro och äldre vetenskap antogs det ofta att människor med återkommande humör- och beteendesvängningar hade gjorts sinnessjuka av fullmånen.
I den antika världen försökte bland andra Aristoteles och Plinius den äldre förklara svängningarna med att hjärnan, som antogs bestå till största delen av vatten, påverkades av månens tidvattenkrafter.