(fornnordiska; Berserkr, ‘björnsärk’) Stridskämpe som i närkamp kanaliserade ett vilddjurs temperament, vanligen en björn eller en varg, så kallade ulfhednar. Bärsärk kallades även en kringströvande våldsverkare som utmanade folk till tvekamp, holmgång.
I folktron sägs det att bärsärkar är Odens krigare, vilket kan förklara varför björnen var förknippad med guden hos många germanska stammar.
Ulfhednar, eller ‘ulvhedin’ vilket betyder vargskinnspälsar, beskrivs också som Odens särskilda krigare, i vargskinn och med spjutet som kännetecken påminner de om Oden med sitt spjut Gungner och sina vargar Gere och Freke.
En del tyder också på att bärsärkar och ulfhednar kan ha en koppling till tron på varulvar och manbjörnar, kanske utgör dessa kämpar rentav ursprunget till dessa föreställningar.
En myt som blev vanligt förekommande under nationalromantiken och som delvis överlevt till våra dagar är den om bärsärkar och flugsvampar. En bärsärk skulle enligt myten ha ätit flugsvamp före striden för att uppnå ett stadie av raseri. Det finns inga arkeologiska eller skriftliga bevis för att detta skulle vara sant.