(latin; De Origine et situ Germanorum, ‘Germania’) är ett antikt verk om de tyska folken, skrivet av Publius Cornelius Tacitus omkring år 98. Tacitus var en romersk statsman, historiker och författare. Flera numera förlorade verk om de germanska krigen av Plinius den äldre och Poseidonios antas ha legat till grund för mycket av Tacitus verk.
Såväl ‘Dani’ som ‘Suionae’ nämns bland de uppräknade germanska folken, dessa antas vara daner och svear. Även det samiska folket omnämns och kallas för ‘Fenni’. Detta betyder att ‘Germania’ är den äldsta bevarade källan som nämner svear som ett folk.
Enligt Tacitus geografiska beskrivning så levde dock suionerna på en liten ö utanför den nordtyska kusten. Vilket kan betyda att folkgruppen i fråga är en helt annan än just svear. Ön som beskrivs bör inte förväxlas med Jordanes beskrivning av ön ‘Scandza’, från 500-talet. Se även ‘Goternas ursprung och gärningar’.