Även ‘Basilia’ och ‘Abalus’. I grekisk och romersk mytologi en stor ö belägen norr om den tyska Östersjökusten. Baltia omnämns för första gången av Xenofon från Lampsakos omkring år 400 före kristus, rörande ursprunget för bärnsten. I verket ‘Om Havet’ av Pytheas omnämns en ö vid namn Basilia där bärnsten spolades upp på stranden.
Plinius d.ä. omnämner också en ö i norr med namnet Baltia. Plinius citerar Pytheas verk ‘Om Havet’ och gör kopplingen mellan Baltia och en ö i Nordsjön som han kallar för Abalus. Troligtvis avser Plinius ön Helgoland som också den varit rik på bärnsten. Även Gotland har föreslagits som en kandidat för Baltia. Se även ‘Thule’.
På 1000-talet benämner Adam av Bremen Östersjön som ‘Mare Balticum’. Själva ordet Baltia har sannolikt sin rot i det latinska ordet ‘Ba’lteus’ som betyder ‘bälte’. Om detta syftar till Östersjöns form, eller de faktum att man måste segla igenom ett bälte av öar för att nå havet finns det idag olika uppfattningar om.