(latin; Leucanthemum vulgare) är en flerårig ört som kan bli mellan 30 och 70 centimeter hög. I toppen av den håriga och kantiga stjälken växer blomman och utmed stjälken växer små gröna blad. Blomman består av en krans med vita kronblad, samt en gul disk med tätt sammanvuxna rörformiga ståndare och pistiller.
Prästkragar växer vilt i större delen av Europa och i Norden sträcker sig norrut till strax norr om polcirkeln. Växten föredrar torra ängar med mager jord och åkrar som ligger i träda. Prästkrage hittas också i vägrenar och i utkanten av skogen. Växten har på många håll haft lokala namn, exempelvis; kragblomma, vitkulla, videpiger och nej-jo-blomma.
Det sistnämnda namnet kommer från Strömfors i Finland och skvallrar om blommans användning vid tydor. Genom att ställa en fråga och sedan upprepa ‘ja’ och ‘nej’ om vartannat samtidigt som man plockar bort kronbladen ett och ett, så ska svaret på frågan bli detsamma som det sista kronbladet.
Flickor ska exempelvis kunna plocka kronbladen från blomman för att få veta olika saker om sin framtida fästman. Genom att rabbla ramsor som ‘prest, bonde, borgare’,’bonde, båtsman, betlare’ eller ‘herrepojk, bonnepojk, sjöman och kneckt’ samtidigt som hon plockar bort ett kronblad för varje ord så skulle det sista bladet ange fästmannens yrke.
I Skåne kallades växten ofta för ‘marknadsblomma’, eftersom barn där brukade plocka kronbladen av blomman för att få veta om de skulle få följa med till marknaden eller ej. Prästkragen har också använts för att tyda andra saker, exempelvis vilken mat som stundas eller vad för typ av säng en skulle få sova på den natten. Detta utrönades med hjälp av ramsor som; ‘risbastu, filbunka, smörgås’ och ‘lo, laa, soffa, säng’.