(latin; Taraxacum officinale, arabiska; Tarkh shaqun, ‘bitter korgblommig ört’) även ‘Smörblomster’, ‘Kopiss’ och ‘Munkhuvud’. En flerårig ört i familjen korgblommiga växter. Växten har en pålrot som är mycket rik på kolhydrater, ca 23% och bör urlakas och kokas minst 15 minuter före förtäring. Bladen innehåller mycket C-vitamin och kan ätas färska eller användas i matlagning tillsammans med pålroten.
Stjälken är ihålig och innehåller en mjölkvit saft som lämnar brunaktiga fläckar efter sig när den torkar. Som medicin har maskros använts som ett magstärkande och vätskedrivande medel. Mjölksaften kan strykas över vårtor som behandling. Vatten som fått stå med maskrosrötter i sägs också kunna bota ögonsjukdomar.
Maskrosen används också för att spå. Genom att ställa en fråga och sedan blåsa på en torkad blomkorg, varvid de flesta fröställningar lossnar, kan man från de kvarvarande fröställningarna utläsa svaret på frågan, exempelvis; ‘hur många barn får jag när jag blir stor?’ eller ‘hur många dagar är kvar tills jag möter min käresta?’