Hampa

(latin; Cannabis sativa) är en art inom familjen Hampväxter. Hampa är en ettårig växt som är mycket tålig och snabbväxande. Arten är en så kallad tvåbyggare, vilket betyder att han- respektive honblommor växer på olika plantor. Växten kommer ursprungligen från asien och har haft en utbredd användning av människor i åtminstone 8000 år. 

Från en utgrävning i Taiwan har ett lerkrus med hampafrön återfunnits. Dessa frön uppskattas vara ungefär 10000 år gamla. Det äldsta religiösa bruket av växten återfinns i skrifter från Indien som är mellan 3500 och 4000 år gamla. I Norden har växten brukats under lång tid. Arkeologiska bevis från södra Norge visar på att hampa odlades där någon gång mellan 600- och 800-talet.

Vid Tibrandshögen i Jämtland har man funnit spår efter en bosättning, aktiv från 300-talet fram till mitten av 1000-talet. Pollenanalyser från platsen visar att det bland annat har odlats hampa där. Och bland resterna från nordiska bosättningar, från tidigt 1000-tal, vid L’Anse aux Meadows, Newfoundland i Kanada så har man även där funnit hampafrön.

Blommorna, bladen och fröna har länge använts i framställningen av olika mediciner, i form av diverse tinkturer och salvor. Dessa ska verka antiinflammatoriskt, lugnande och värkstillande. Stammen och grenarna har nyttjats för att framställa fiber till rep och tyg. Oljan användes dessutom till matlagning, som lampolja, lack och som bas till oljefärg.