(fornnordiska; Nykr) även ‘Bäckahästen’, ett manligt vattenväsen som främst håller till i älvar, åar, tjärnar och sjöar i inlandet. Han kallades också för forskarl, strömkarl, kvarngubbe och bäckamannen. Det finns också flera äldre dialektala varianter av ordet näck; nick, nock, nåck och nöck.
I Skåne förekommer Näcken oftast som Bäckahästen. Näcken är ett förkroppsligande av farorna förknippade med vatten. Näcken sägs ofta försöka att på olika sätt locka till sig personer ner i vattnet för att dränka dem.
Näcken var också en mästare i fiolspel. En speleman som lärt sig av Näcken, kunde vid spelandet bli så trollbunden att han spelade tills han miste förståndet. Lika förtrollande var det för de som dansade, som inte heller kunde sluta. Förtrollningen kunde bara brytas om någon av de inblandade förstörde fiolen exempelvis genom att skära av strängarna.
Det går att binda, slå eller kasta näcken genom att kasta en sten i vattnet. En sorts besvärjelse som hindrar näcken från att bruka sina trollkonster.