(fornsvenskan; myrða, ‘mörda’) även ‘Myrding’ och ‘Myrling’, ett nyfött men odöpt barn som mördats, oftast av sin mor, och gömts i syfte att försöka dölja en oönskad födsel. Det är oklar hur gammal tron på mylingar faktiskt är. Ordet är dokumenterat i svenskt språkbruk från år 1647.
Mylingar tros finnas på platser där en ung mor kan tänkas gömma ett dött barn, som i myrar, uthus, stenrösen och skogsbackar. Från dessa platser kan man ibland höra gråt och barnskrik. Ibland sägs de också ropa på hjälp och be om ett namn. För att rädda sig själv och barnet säger man; ‘du kan ta mitt, jag heter..’ och så uppger man sitt eget namn.
Om man är ute och går och plötsligt känner en tyngd på sin rygg, vilken blir allt tyngre för varje steg man tar, så sägs det vara en myling som vill ha lift till kyrkogården. Då är det bäst att skynda sig dit med så få steg som möjligt.