Även ‘Havsfrun’, på sjön liksom i skogen fanns det en förförisk varelse. Men till skillnad från Skogsrået så visade sig sjörået nästan enbart för ensamma män som vistades på sjön. Hon sägs sitta på en liten holme och kamma sitt långa, svepande hår för att locka fiskare till sig. Sjörået beskrevs ibland som en sjöjungfru, till nedre hälften fisk.
Sjörået höll sig ibland med egna kor, så kallade sjönöt. Dessa kunde vara brokiga kor som betade i strandkanten, men också förekomma som abborrar eller gäddor som tillhörde hennes sjö. Fångade man en riktigt stor gädda bör man därför se upp så att den inte tillhör sjörået. För att undvika närkontakt kunde man skrämma bort henne med ett metallföremål, exempelvis en fiskekniv.
Delar man däremot med sig av sin matsäck till sjörået så kan man i gengäld få god fiskelycka. En populär sägen är den om en fiskare som ger en vante, alternativt en strumpa, till sjörået. Som tack får han inte bara god fiskelycka utan varnas också av henne vid en annalkande storm. Berättelsen återges av Olaus Magnus i Historia om de nordiska folken.