(‘det trolldomsladdade gapet’) I tidernas begynnelse fanns bara ljuset, mörkret och däremellan Ginnungagapet, ett ändlöst tomrum. I söder uppstod först Muspelheim, ljus och varm, efter det Nifelheim i norr, mörk och kall. Från Nifelheim flödade rimfrosten ut i Ginnungagap och mötte värmen och etter från Muspelheim. Rimfrosten smälte till jätten Ymer, från hans svett och kropp formades sedan jättarna.
Från rimfrosten skapades även urkon Audhumbla, från henne rann fyra floder av mjölk som föda åt Ymer. Audhumbla slickade den salta rimfrosten och fram kom under tre dagar en mans hår, huvud följt av hela kroppen. Mannen hette Bure och fick sonen Bor som fick tre söner, gudarna Oden Vile och Ve. Gudarna dräpte Ymer och skapade från hans kropp världen.
Köttet blev till jord, blodet till vatten, benen till berg, håren till träd och av huvudskålen skapade de himlen som de lät vila på fyra dvärgar, Austre, Vestre, Nordre och sudre. Av Ymers hjärna skapade gudarna moln och med gnistor från Muspelheim satte de solen, månen och stjärnorna på plats. Runt världen låg det djupa havet, längst havsstranden skapade gudarna Jotunheim åt jättarna och innanför det, borgen Midgård. I mitten skapade de slutligen sin egen boning, Asgård.