Enligt kristen sed, en plats dit häxor flyger under skärtorsdagen för att fira häxsabbat med djävulen. Oftast sker detta på en kvast men också en upp och nedvänd ko eller människa kan användas. Ordet ‘Blåkulla’ betyder sannolikt ‘Svarta kullen’, eftersom ordet blå förr i tiden ofta syftade på färgen svart. På skärtorsdagen tände allmogen stora eldar för att jaga bort häxorna. Trots den kristna prägeln bär seden på flera spår från förkristna riter.
De hedniska förhållanden som återspeglas liknar exempelvis de trollkunniga kvinnor som leker och far högt i luften och som omnämns i Hávamál i Poetiska Eddan. Det utomkroppsliga resandet till Blåkullafärden har också gemensamma drag med sejd. Även yngre nordiska sagor nämner häxfärder, så kallade gandreið, till underjordiska fester.