Sigurd Fafnesbane

(fornnordiska; Sigurðr) är en mytologisk hjälte i flertalet snarlika berättelser, ofta kallade Sagan om Sigurd Fafnesbane. Dessa återfinns bland annat i både den Prosaiska och den Poetiska Eddan. Sagan om Sigurd Fafnesbane är också ett välkänt bildmotiv för såväl hällristningar och runstenar i Sverige, exempelvis Sigurdsristningen utanför Eskilstuna, som på stenkors spridda över de brittiska öarna. Båda exemplen är daterade till omkring 1000-talet. Sagan varierar dock från källa till källa.

I den Poetiska Eddan hittar vi en hel samling kväden om Sigurd, varav de flesta på olika sätt motsäger varandra. Troligtvis författades några av dikterna omkring 900-talet, medan andra dikter antas ha författats något senare, runt 1200-talet. Frá dauða Sinfjötla berättar om Sinfjötles död. I Gripisspá förutspås Sigurds liv av kung Gripe. Reginsmál berättar om hur Regin ger den unge Sigurd råd. Fafnesmal beskriver dräpandet av draken. Sígurdrífumál berättar hur valkyrian Sigrdrífa, det vill säga Brynhild, ger Sigurd råd. Brot af Sigurdarkviðu beskriver Gunnars och Hagens rådslag om hur de ska mörda Sigurd. Frá dauða Sigurðar och Sígurdarkvida inn skamma talar om Sigurds död och Brynhilds sista ord innan hon följer Sigurd i döden.

Den Prosaiska Eddan berättar i korta drag om hur Sigurd som ung får svärdet Gram av smeden Regin, som arbetar vid kung Hjalpreds hov. Med Garm dödar Sigurd senare draken Fafner och tar beslag på skatten som draken vaktat. Sigurd skär ut drakens hjärta och tillagar det över en eld. Men efter att ha smakat av drakens blod inser Sigurd att Regin planerar att döda honom och stjäla skatten. Så Sigurd dödar Regin istället och tar skatten för sig själv. På vägen därifrån möter han valkyrian Brynhild, men väljer att fortsätta rida till kung Gjukes land. Där gifter Sigurd sig med Gjukes dotter Gunhild, och tillsammans får de två söner, Svanhild och Sigurd. Sigurd ordnar också så att Gunnar får gifta sig med Brynhild. Vid Sigurds död följer Brynhild med honom på likbålet.

I den andra delen av Völsungasagan så berättas det att den mäktige kung Sigismund gifter sig med sin Hjördis, men kort därpå så dör han. Sigurd föds efter sin fars död och får växa upp tillsammans med sin fosterbror Regin som hjälper Sigurd genom att smida ett nytt svärd utav det trasiga svärdet Garm. Sigurd lyckas få hämnd för sin far genom att döda draken Fafner och ta Fafners guldskatt. Efter att ha misstänkt Regin för att vilja döda Sigurd och ta skatten för sig själv så dödar Sigurd Regin istället. På vägen hem finner han och väcker Brynhild, de trolovar sig och får en dotter vid namn Aslög.

De bestämmer sig för att lämna Aslög hos kung Heimer. Senare på resande fot luras Sigurd av gjukungarna att dricka en trolldryck. Detta gör att Sigurd glömmer bort Brynhild och istället så gifter han sig med Gudrun, kung Gjukes dotter. Efter detta ber Gudruns bror Gunnar om Brynhilds hand och de gifter sig. Men Brynhild kan inte glömma Sigurd, så Gunnar och brodern Högne lurar sin tredje bror Guttorm att döda Sigurd, vilket han lyckas med. Men Guttorm dör själv då han träffas av svärdet Garm. Sigurds lik brändes på bål och Brynhild följde honom in i döden.

Sagan om Sigurd Fafnesbane härstammar sannolikt inte från Norden eftersom det också finns flera liknande berättelser på kontinenten. Exempelvis den om Sigfried i Nibelungensången, en handskrift från tidigt 1200-tal, förmodligen från Passau i dagens Tyskland. Det som gör handskriften speciell är att den klart och tydligt bygger på en ännu äldre källa med stora skillnader från Sagan om Sigurd. I Nibelungensången kallas Gudrun till exempel för Krimhild. Efter Sigfrieds död gifter Krimhild om sig med Atilla, hunnernas kung som härskade mellan åren 434 och 453. Giftermålet slutar dock olyckligt med en massaker under en dopceremoni. Men exakt var eller när som berättelsen om Sigurd kan ha uppstått är dock oklart.

En teori som har förts fram i syfte att försöka finna en historisk förebild, är den att Sigurd skulle vara del av den Merovingiska dynastin av franska härskare, vars namn ofta inleddes med ’Sigi-’. Det är också möjligt att just mordet på den franska kung Sigibert I skulle kunna ha fungerat som inspiration till såväl Sigurds död som till massakern i Nibelungensången. Kung Sigibert var dessutom gift men en kvinna vid namn Brunhild av Austrasia, ’Österrike’.