Även ‘ältesten’, en rundad sten med ett hål i mitten. Flera av de kända exemplaren antas också ha fungerat som sländtrissor. Ett tidigt fynd av en sten av denna typ kommer från en utgrävning i Skänninge. I en kruka som återfanns på en boplats från 1100-talet hittades en sländtrissa, en spatel-skalpell, en vävtyngd och en sked med spiralformat skaft. Innehållet tyder på att en person som bott på platsen varit läkekunnig.
Ordet ‘Älta’ är en gammal beteckning på engelska sjukan. Sjukdomen uppstår på grund av D-vitaminbrist, drabbar främst barn och var förr vanligt förekommande. Hos vuxna är tillståndet mycket ovanligt och kallas idag för Osteomalaci. För att behandla ett barn som led av älta så kunde en ältsten bindas i ett snöre kring barnets hals som fick ligga direkt mot huden. Se även ‘Pion’.
Undersökningar av dessa stenar visar att det också var vanligt att skrapa insidan av hålet i stenen. Detta producerade ett stenpulver vilket barnet sedan åt som medicin. En ältsten kunde även användas för att skydda sig mot troll, rådare och annat oknytt.