Blot

(gotiska; Blôtan, ‘dyrka, tillbedja’) ett offer för att vinna gudarnas välvilja. De isländska sagorna talar om tre årliga blot; Höstblot, Midvinterblot och Vårblot. Det sista kända riksblotet vid Uppsala tempel hölls från den 31 januari till den 9 februari år 1084. Troligen brändes templet ner på order av kung Inge den äldre, år 1087. Adam av Bremen berättar i ‘Historia ecclesiastica’ om hur ett blot genomfördes, detta baserat på uppgifter som han fick av den danske kungen Sven Estridsson;

“Tor var den mäktigaste av dem och härskade över åska och blixt, vind och regn, solsken och gröda. Han var placerad i mitten med en spira i sin hand, och på hans sidor satt Oden, krigsguden, i full beväpning och Frej, freds- och kärleksguden, försedd med en väldig stående manslem. Alla de hedniska gudarna är tilldelade präster som frambär folkets offer. Om farsoter eller hungersnöd hotar offrar man till Tor, vid krig till Oden och vid bröllop till Frej.

Vart nionde år har man Nio dagars blot, en gemensam fest där folk från hela sveariket deltar. Då offrar man nio stycken utav nio olika varelser av manligt kön, även människor, och kropparna hängs upp i en lund nära templet. Ingen får utebli från dessa blot och alla sänder gåvor till helgedomen, såväl kungarna som folket. De som antagit kristendomen måste köpa sig fria från deltagande, något som är grymmare än varje straff’.