(latin; Linum usitatissimum) är en art ur familjen linväxter. Odlat lin kan bli upp till 120 cm högt, blommorna är oftast blå, men röda, vita och gula varianter kan förekomma. Frukten blir ca 5-10 mm i diameter och innehåller flera brunfärgade fröer, vilka liknar äppelkärnor.
Lin har brukats av människor i omkring 30,000 år, varav det har odlats i åtminstone 9000 i ett område som idag ligger inom det moderna Syrien. Odlingar har använts för att massproducera framförallt lintyg och linolja. Lin brukades även i tillverkning av papper, bläck, foder, rep, segel och mycket mera.
Utöver detta har lin också använts som föda i flertalet kulturer världen över. Även om större intag av linfrön utan rikliga mängder vatten lätt kan leda till förstoppning. Det taxonomiska namnet ‘usitatissimum’ betyder ‘det mest användbara’ och skvallrar om linets betydelse under hela den mänskliga civilisationens utveckling.
I Norden har linet länge förknippats med en rad magiska föreställningar. I Dalsland sades det bland annat att intet ord fick yppas under planteringen av lin om skörden skulle bli fin. På Öland fanns föreställningen om att ett ägg skulle läggas i sädeskaret vid utsådd, om inte så gjordes så skulle en sjukdom kallad skorf växa på linet. I härjedalen berättas det att då lin kokades för blekning så gav man lite utav luten till kreaturen på gården. Detta eftersom kon ‘på den tid då kreaturen kunde tala’, hade bett människorna att få ‘smaka härvluta’.
Från Eckerö, Åland berättas det att om en person kommer allt för ofta på besök, så att man tröttnar på denne, så kan man så linfrön efter dem när de går. Sådden skulle förhindra personen från att någonsin komma tillbaka. En snarlik tradition berättar om hur man strödde rostade linfrön efter en likfärd. Samtidigt sade man; ‘nu får du inte komma denna vägen inna detta fröet är grott’. Detta skulle förhindra den döde från att gå igen.