(fornnordiska; hundr) ett av människans äldsta och mest trofasta tamdjur. Just en trofast hund var och är mycket önskvärt. Enligt gammal sed finns det många sätt att välja den mest pålitliga, starkaste och bästa valpen för gården.
Ett knep är att låta en blind person välja valp. Ett annat är att välja den valp i kullen som öppnar ögonen sist. Öppnar man ögonen på en valp innan den själv hunnit göra det så blir den hunden vittersynt. Hunden kan då se vittror och osynligt folk.
En ritual för att en hund ska hålla sig trogen sin husbonde är att i sin vänstra armhåla hålla en bit bröd, tills det att brödet blir fuktad med svett, sedan ger man brödbiten till hunden. Samtidigt som hunden äter brödet så läser man en besvärjelse; ‘såvitt som fan följer länsman, så visst som din svans följer dig, så skall du alltid följa mig’.
Att stryka en hund över ryggen mothårs med en sopkvast ute i förstugan och sedan kasta kvasten, över vänstra axeln och genom dörren, är en annan ritual som ska hjälpa en hund att hålla sig trogen. Rättare sagt ska ritualen hindra hunden från att rymma.
En hund bör ha tolv tänder mellan huggtänderna för att vara duglig som jakthund. För att öka modet hos hunden ska man ge den blod och hjärtat från en björn eller mulen från en älg. Om man känner sig hotad av en hund ska man genast ta av sig sin mössa, ta den i munnen och sen på alla fyra springa mot hunden. Det ska skrämma hunden och få den på flykt.