(fornnordiska; hestr) tillsammans med hundar och katter så har hästar det kanske närmaste förhållandet till människor. I ‘Getica’ berättar Jordanes om ön ‘Scandza’ där ‘Suetidi’ och ‘Suehans’ levde med sina beryktade hästar, vilka ansågs vara bland de bästa i världen.
Enligt Snorre Sturlasson ska Kung Adils den mäktige ha ägt den främsta hästen i världen under sin levnadstid. I den nordiska mytologin finns det många namnkunniga hästar, såsom Grane, Sleipner, Svadilfare, Gulltopp, Rimfaxe, Skinfaxe och Gullfaxe.
Hästar sägs kunna se övernaturliga ting, precis som katter och vittersynta hundar. Om en häst plötsligt stannar på en annars öde väg och till synes vägrar fortsätta framåt så kan det vara något i vägen som är osynligt för vanligt folk. En besvärjelse eller ett ritat tecken på marken kan vara nog för att skrämma bort det osynliga och låta hästen fortsätta gå.
Hästar kan likt kor och mer vanligt människor bli ridna av en mara. För att få maran att lämna hästen eller kon ifred kan man binda en lie eller högaffel på djurets rygg och lämna det så över natten. På så vis kan inte maran bestiga djuret och tvingas ge sig av.